Ich bin die Andere / I am the other woman
Margarethe von Trotta, Tyskland 2006

Das Millionenspiel
Tom Toelle, Tyskland 1970

Hoppsan hoppsan. Ramlade nyligen över en ny film av Margarethe von Trotta. Lite förvånande att jag hade missat det, för den var till och med utgiven i Sverige och sånt händer ju inte varje dag (senast hon var synlig i Sverige var med Kvinnorna på Rosenstrasse 2003).

Det uppstod inte bara förvåning, utan även förvirring, för denna film, Ich bin die Andere (med den engelska – och svenska! – titeln I Am the Other Woman) visade sig inte vara hennes förra film Die andere Frau (som på engelska heter The Other Woman) Lurigt.

Hursomhelst visade sig von Trotta, som var en av få kvinnor i den nya tyska filmvågen på 70-talet, och som gjort sig känd för bland annat sina starka kvinnorporträtt (i till exempel Två tyska systrar / Die bleierne Zeit 1981 och Böll-filmatiseringen – ja, ni får hela titeln Die verlorene Ehre der Katharina Blum oder: Wie Gewalt entstehen und wohin sie führen kann som hon gjorde med sin make Volker Schlöndorff 1975) här ha snöat in på en ganska stel, lite gubbig berättelse.

Hade det inte varit för von Trottas signatur hade jag förmodligen aldrig sett den här filmen. Kolla in handlingsbeskrivningen från Lovefilm.se:

Den framgångsrika arkitekten Robert har ett one-night stand med Carolin, en mystisk kvinna i rött. Nästa dag möts de igen, men då är Carolin advokat för ett stort bolag, jobbar på ett viktigt kontrakt för Robert och har märkligt nog inte något minne av deras tidigare möte. Snart blir Robert indragen i Carolins morbida värld och hennes familjs mörka hemligheter.

Nu blir det tack och lov aldrig riktigt så illa som det låter där. Det är en relativt allvarlig film. Temat är dissociativ identitetsstörning och formen är ett lurigt familjedrama som försöker vara ”konstigare” än det egentligen är (vilket ger en satirisk känsla som förmodligen inte är planerad). Trots en fin ensemble med bland annat Armin Mueller-Stahl och Katja Riemann så lyfter aldrig den här berättelsen, utan blir mer till en uppradning av onödigt heta sexscener och ett frosseri i ”Carolins” groteska känslor för sin far. En riktigt lam och oövertygande film, tyvärr.

Man undrar: om hon har så här lite känsla för film nu för tiden, varför fortsätter hon då alls? Det kan ju inte vara roligt.

Men att filmen var tillägnad den nyligen bortgångne Peter Märthesheimer, som även stod för manus samt romanförlaga, gjorde mig nyfiken. Vem är det?

Det visar sig att Märthesheimer är en inte helt obetydande figur för den tyska filmen. Bortsett från den nu förfilmade romandebuten hade han även skrivit manus till tre av Fassbinders viktigaste filmer (Maria Braun, Lola och Veronika Voss) och producerat dennes fantastiska tv-serie Berlin Alexanderplatz.

Han står även listad som producent för en härlig liten tv-film som jag såg nu under eftermiddagen. Das Millionenspiel är utformad som en bara lite, lite överdriven TV-show (under ledning av den i verkligheten mycket populäre programvärden Dieter-Thomas Heck) där en tävlande, följd av 24 kamerateam, jagas i sju dagar av ett gäng beväpnade mördare. Om han överlever vinner han en miljon. Om han dör så… dör han. Väldigt likt Stephen Kings roman The Running Man från 1975, med andra ord.

Das Millionenspiel är fylld av samhällskritik (mediabolag som gör vad som helst för att sälja underhållning) och svart humor (ständiga reklamavbrott för den mångsidiga ”Stabilelite-”koncernen). Mycket underhållande, om än föråldrad. Och med musik av Can!