En judisk och en palestinsk taxichaufför berättar om sin tillvaro i ett kort reportage för BBC.

Paris har världens otrevligaste taxichaufförer, enligt en årlig omröstning på hemsidan Hotels.com. Besökarna på sidan får rösta om taxiförarna i över 50 olika städer världen över. De sämsta förarna rent trafikmässigt återfinns enligt denna i Rom. En av tio kunder sägs här vara orolig för sin säkerhet.

De allra bästa (och dyraste) taxiupplevelserna finns, föga överraskande, i London. Där har chaufförerna ju också den i särklass längsta utbildningen innan de släpps ut i trafik. New Yorks gula taxiflotta kom på plats två, Tokyo plats tre och Berlins gräddvita mercedesbilar på fjärdeplats.

På plats fem: Bangkoks tuk tuk taxis.

Ett tecken på att omröstningen är mindre tillförlitlig när det kommer till orter som inte är lika vanliga resmål är att Stockholm i år rasade från plats sex till en 23:e plats i omröstningen.

(Via spiegel.de)

I New Yorks taxibilar har små TV-skärmar med rullande reklam blivit allt vanligare. Men i vissa bilar kommer man snart att kunna erbjuda kunder tillflykt i egen laptop eller smartphone gratis, via reklamfinansierat WLAN. Ett företag i taxibranschen planerar att omvandla 1000 bilar till mobila WIFI-hotspots med 120 meters räckvidd. Dock gäller detta till en början bara beställningsservice. Det berättar taz.de.

I rusningstrafik har Mexiko City  har redan bussar och spårvagnar avsedda för endast kvinnor. Nu har staden Pueblo även fått en liten flotta med 35 taxibilar som endast är till för kvinnor. I grund och botten en mycket bra idé, som säkert skulle få positivt mottagande även här i Göteborg, med tanke på alla historier man hör om både hisknande övergrepp och simpla snuskgubbar.

http://www.crazytaxigames.net/

Snubblade över en artikel om företaget Pedicab i Colorado, som tillverkar Rickshaws i olika utföranden. Det verkar som om de fått rätt god spridning på sina cyklar, och ringcentraler dyker upp på lite olika håll. I Denver, till exempel, finns ett företag med 40 cyklar (det vill säga lika stort som det företag jag själv arbetar för). I New York ska det finnas runt 220 cyklar, vilket staden numera upplever som ett problem.

I Göteborg har jag hittills sett en rickshaw, under en säsong för några år sedan. Den fraktade välförfriskade damer från Kungsportsplatsen till Avenyn och de såg alltid ut att vara väldigt väl medvetna om att alla stirrade på dem.

En taxiförare i Verulam, Sydafrika lyckades i torsdags klämma in häpnadsväckande 30 passagerare i sin Toyota Hiace innan den av okänd anledning voltade. Bilen ska ha rullat flera varv, enligt artikeln med följd att flera passagerare kastades ut på vägen och skadades allvarligt.

På måndag inleds rättegången mot två taxichaufförer som ska ha kidnappat en av sina kunder, en ung kvinna, och våldtagit henne. Den ene av dem erkänner att han haft sex med kvinnan men påstår att hon var med på det (japp: han hävdar att hon frivilligt följde med två taxichaufförer ut i skogen och hade sex i baksätet av en bil hellre än att åka hem). Artikeln på gp.se försäkrar oss dock om att det inte var fråga om förare från något större bolag, utan “så kallade friåkare”.

- Är du arg, eller?
- Vem, jag?
Aj då, syns det så väl att jag tänker “neeej” när fyra vingliga flickor i högklackat vandrar mot bilen? Och jag som hade föresatt mig att vara en extra leende version av mig själv idag (för att undvika grälsituationer som den igår). Jag får skärpa mig lite, tänker jag och ler stort.
- Vad heter du, då?
- Tomas.
- Har du nå’ party i den här bilen då, Tomas? (taxikundslang för: partymusik, oftast i betydelsen Radio NRJ)
Jag väljer att missförstå hänvisningen till musik och svarar.
- Nej.
Reaktionen är som väntat ett storögt
- Va? Har du inge’ party, Tomas? Varför inte det då?
- För att jag är på jobbet?
- OK. Kom igen tjejer, säger en av dem. Vi frågar ut taxichauffören istället!
Också en vanlig lek. Som jag inte orkar med.
- Nej, snälla, kan ni inte sjunga nåt?
Och då gjorde de faktiskt det. Ebba Gröns Die Mauer, av alla sånger. Och det blev en väldigt angenäm resa.
Det påminner mig om en period för några år sedan, då jag hade som standard att erbjuda glada gäng lägre taxa om de sjöng hela vägen. Kanske skulle införa det igen.

Nemureru Mori
眠れる森
A Sleeping Forest

Ett av vårens trevligaste inslag av eskapism (för sådan är av nöden när man läser arkivvetenskap) stod A Sleeping Forest, en äldre TV-serie från Japan för.

Dessa så kallade j-drama skiljer sig en smula från svenska serier, till exempel i det att de sänds årstidsvis – en hel drös nya serier börjar vanligtvis till våren, sommaren osv. Tolv avsnitt senare tar de sedan slut också, det vill säga under en säsong formas en berättelse med början, böljande mitt, och slut. Sedan får man hitta sig en annan serie att följa.

A Sleeping Forest, från 1998, är ett drama av det mörkare slaget.