Gjorde ett ganska ärligt försök att vara med och “rädda världen” idag (jag hatar den reklamen) och åkte spårvagn ner på stan för att gå till evenemangsstråket. Tyvärr inte för att, i likhet med de tusentals människor som gick i vägen för mig när jag toksprang genom ösregnet, gå på AC/DC, men väl något nästan lika bra. Jag och Susanna skulle gå på riktig biograf och se riktig skräckfilm!
Har man väl hittat en vän som aldrig bangar en god inomhus-berg-och-dalbana bör man ta vara på den.
Filmen, Drag Me To Hell, är Sam Raimis (Evil Dead-filmerna, bland annat en av mina favoritfilmer, Army of Darkness) lilla återkomst till skräckgenren efter ett par år i Hollywoods högre smör (Spider-Man etc). Den känns väldigt mycket som en liten hälsning: “Titta, jag kan minsann fortfarande skrämma skiten ur dig med enkla medel!”
Och visst kan han det. Publiken i den lilla salongen fick sig en rejäl genomkörare och ibland var chockeffekterna så bra att jag med ett fånigt leende satt och tyst klappade händerna för mig själv.
Den bästa underhållningen stod dock Susanna för. Vem vet var inspirationen eller impulsen kom ifrån, men mitt under en av filmens många uppbyggnadsfaser, när hela salongen sitter och är grymt medveten om att nästa chock kommer i vilket ögonblick som helst, så “råkar” hon hälla ut en gigantisk bunke med popcorn, av vilket en ansenlig mängd hamnade i nacken på de oskyldiga i bänkräden före oss. Skrattet låg kvar i magen på mig under resten av filmen.
Och det där med att åka spårvagn, förresten. Jag erkänner: jag älskar verkligen konceptet. Så det är inte utan att jag undrar varför går det alltid åt helvete när jag försöker. Idag meddelade chauffören lite slött i sista stund att stationen jag skulle till inte trafikeras just nu, så jag fick kliva av och börja springa i zick-zack mellan en massa söndagshårdrockare. I samma ögonblick började det ösregna.
Istället för att ta en taxi kom jag alltså fram sen, svettig och genomblöt. (ja ja, jag vet. egentligen är det jag som underskattat det mått av försprång till verkligheten man måste ha för att kunna använda sig av kollektivtrafik. god natt, tidsoptimisten)