In kommer två killar som luktar skarpt av deodorant eller nåt. Från Frölunda till Berså Bar. Det är alltid en indikation på kommande intellektuell stimulans.
Jag lyssnade på Beethovens sjua – bra att ha med sig när man skall överleva normal dagstrafik efter ett par veckor på nattskiftet. Den får mig alltid att tänka på den behagliga slutscenen i en av filmhistoriens obehagligaste filmer: Gaspar Noés Irréversible.
Killen i framsätet börjar veva armarna som om han spelade fiol med båda händerna och säger hånfullt.
- Det här låter ju precis som på Liseberg!