Geheime Reichssache / Top Secret – The History of German Resistance Against Hitler
Jochen Bauer, Tyskland 1979

När vi ändå är inne på Night Train to Venice, som i USA för säkerhets skull döptes om till TRAIN TO HELL, kan vi ju lika gärna fortsätta med en film till som utmärker sig med kreativ titelsättning för USA-marknaden.

En relativt anspråkslös liten dokumentär som ger en andå rätt informativ kronologi över diverse motståndsgrupperingar och mordförsök mot Führern fick i det tyska originalet titeln Geheime Reichssache (Hemlig Riksangelägenhet), vilket sannolikt anspelar på att dokumentären baseras på filmmaterial som propagandaminister Goebbels låtit hemligstämpla.

När filmen sedan släpptes för en engelsk publik hette den Top Secret – The History of German Resistance Against Hitler. Bortsett från själva “Top Secret” en tämligen konkret titel. Den missar visserligen det faktum att filmens självproklamerade existensberättigande är de filminspelningar som den tar avstamp i – från nazisternas bisarra rättegångar mot oliktänkande. Som mest gick ut på att skälla på vederbörande inför fin publik, för att sedan konstatera att denne skulle hängas. I köttkrok, om brottet var i paritet med att försöka spränga Hitler. Men titeln berättar ändå om vad filmen försöker skildra. Godkänt.

Men så skulle filmen släppas i USA. Och då räcker det inte längre med nya rörliga bilder från ofattbara rättegångar eller en bra sammanfattning av det lilla, men inte oviktiga, motstånd som fanns mot Hitler-regimen (och hur de arbetade), utan det bedömdes som att man behövde en mer catchy titel också. Resultatet? The Top Secret Trial Of The Third Reich.

Det låter ju häftigt. Men här blir det liksom lite fel. Filmen handlar varken om något som är generellt “Top Secret” eller någon särskild rättegång. Visst, den ägnar lite mer tid åt rättegången mot Stauffenberg, men berättar även om en hel radda med andra juridiska ärenden.

Möjligen stupar filmen en aning på sitt dubbla berättande. Rättegångarna den visar bilder ifrån har å ena sidan inte nödvändigtvis alla med konspirationer mot Hitler att göra, Men är otroligt intressanta tidsdokument som man verkligen kan förstå att Jochen Bauer ville göra det mesta utav (det består av nazisternas egna upptagningar från rättegångar som knappast kan kallas rättegångar, utan snarare får klassificeras som förnedringsceremonier. Bildkvaliteten är inte vidare bra, men stör egentligen inte).

Å andra sidan har vinner inte den fina sammanställningen av motståndsgrupper och konspirationer mot Hitler någonting på de ständiga återkopplingarna till rättegångssalen. Två filmer i en, således. Det har hänt förr. Nu till och med: två filmer och tre beskrivningar i en.

Hur det än är med detta så var filmen mycket upplysande för min del. Trots det lite tradiga utförandet (filmen är från 1979 och inte särskilt påkostad). Det är nästan lite märkligt att inga liknande filmer har gjorts (vad jag vet) snedstreck sänts i svensk tv, till exempel i samband med premiären av hollywoods version av Claus Schenk von Stauffenbergs öde.