Gate of Flesh / Nikutai no mon
Seijun Suzuki, Japan 1964
Seijun Suzuki är mest känd för sina sprakande popkulturfester Branded to Kill och Tokyo Drifter. Men han använder ett något mer dämpat bildspråk i den här mörka berättelsen om ett gäng prostituerade i efterkrigstokyos ruiner. Den blev en av hans största omedelbara framgångar (den “normala” Suzuki-filmen från hans “studio-period” kanoniseras långt efteråt) men behöver för den sakens skull inte uppfattas som mindre radikal.
Vi möts redan i de inledande bilderna av ett Tokyo som vi inte alls är vana vid. Alla har ju någon gång sett bilderna av det utbombade Hamburg, till exempel. Men japanska filmruiner känns inte alls lika självklart – inte ens billiga men funktionella rekonstruktioner som i föreliggande film.
Bland dessa ruiner möts och nöts ett myller av människor som försöker ta sig genom dagen på olika sätt. En av dem är den unga Maya som, via en stulen potatis och en incident med amerikanska soldater, hamnar i det gäng av prostituerade som filmen kretsar kring. Nästan som en hälsning till alla “normala” Suzuki-fans så har varje kvinna en klänning i en egen färg, som speglar hennes personlighet och även används i ett par kontrasterande färg-scener (eller vad man nu ska kalla det) senare i filmen. Kvinnorna håller ihop i vått och torrt, men det finns en regel som det är absolut tabu att bryta mot.
Eftersom de inser att sex är de enda de har kvar att förhandla med är det för kvinnor inom gruppen helt förbjudet att ge bort gratis. Det är en handelsvara, ingenting annat.
Till denna grupp ansluter efter halva filmen en outsider, som så småningom kommer att dra isär dem. F.d. soldaten Ibuki jagas av amerikanska militärpolisen och tillåts gömma sig hos dem medan hans skada läker. Men nästan alla kvinnor i gruppen blir på olika sätt besatta av mannen de härbärgerar, vilket skapar enorma spänningar.
Hur billigt det än låter så är detta faktiskt en – inom ramen för det japanska studiosystemet – mycket välgjord film som rymmer kritik mot både stat, kyrka och inte minst den amerikanska ockupationsmakten. Det finns också plats för funderingar kring både sex som handelsvara och sex i dess icke-kommersiella former. Detta trots att Gate of Flesh till ytan framgångsrikt spelas upp som det den egentligen planerades som: en spekulativ film kring ett pikant tema, med både mycket hud och en del rått våld – det koncept som så småningom skulle bli känt under genrebeteckingen pinku eiga.