En sen vardagskväll på L’Assassino, krogen som känns lite som andra långs motsvarighet till gamla ullevis “levande sittplats”. Tre taxichaufförer diskuterar om hur man förändras av yrket. Som människa, alltså. Jag brukar själv kunna joddla på om hur taxinätterna förvandlat mig från grubblande självsvältare till fet misantrop, men en av arbetskamraterna vid bordet här fällde ett grovt men ack så uppfriskande uttalande som fick till och med mig att tappa hakan en smula.
“När jag började med taxi var jag rasist. Nu är jag kvinnohatare istället. Man lär sig att uppskatta blattar på det här jobbet.”
Sade han, i rosa skjorta och svart kavaj med röd näsduk i bröstfickan. Vår brasiliansk-norrländske vän satt mitt emot honom, med sin utgåva av maos lilla röda på ryska framför sig på bordet.
Nu har jag ju visserligen redan “lärt mig uppskatta” (vilket i och för sig aldrig behövdes) invandrare av olika slag efter att ha fått ha dem som kontrast mot white trash-svenskarna under mina år i förorten. Men det finns visst en poäng där. Om man generaliserar en smula så är nog “tjej-gänget på väg till krogen” den absolut sämsta körning man kan få. Åtminstone inom budget-taxi. Jag tror det är dom körningarna som gjort att min tinnitus under de senaste åren förvandlats från en liten irriterande myra örat till en obehaglig kompis som envisas med att sitta i mitt knä hela tiden.
February 3rd, 2010 at 02:21
Åh fan missade den delen…
Ska se vad Mao säger om det här.