En snubbe runt 30 stapplar genom snön och sätter sig i bilen. Det är en långkörning, så jag blir lättad när jag upptäcker att han tycker om att prata om sig själv. Nedanstående är inte en kontinuerlig dialog, utan ett best-of från vår halvtimmeslånga konversation.
- Du ser ut att trivas med livet, säger chauffören med en ironisk vink.
- Ja, fan, du vet för några veckor sedan när kylan kom hade jag precis köpt en ny hoj, en enduro som jag var ute och testkörde lite. Jag såg att det började blänka på marken så jag skulle egentligen bara köra hem, men dum som man är, vettu, så skulle jag köra om en bil på bakhjulet och flög totalt åt helvete.
- Aj då…
- …Kraschade in i nåt med axeln så att armen slets ur led. Men jag hade ju så ont vet du, så jag märkte aldrig det, utan jag gick och la mig istället.
- Du gick och la dig med armen ur led?
- Ja, jag hade så jävla ont att jag inte kunde tänka. Gjorde inget annat än att sova och pissa på en vecka. Märkte inte ens att jag var skadad på andra axeln ockås. Sen när jag äntligen tog mig iväg till läkaren så han direkt till sina kollegor “Ge han dubbel dos morfin och dubbel dos lugnande, fort” och sen tittade han bara på mig och sa “du, märker inte du att din arm sitter på bröstkorgen?” Sen fick jag en trippel morfin och tre läkare och en sköterska gick loss på min arm och lyckades bända den rätt. Jag visste fan inte att man kan ha så ont.
- Vilken grej. Men när du kraschade, fick du ingen hjälp då?
- Nej, jag har ju inget körkort, så jag vågade inte ringa efter ambulans, utan körde en och en halv mil hem med armen hängande över tanken.
- Du har inget körkort? Ok…
- Men alltså, jag har kört motorcykel sen jag var liten. Jag får bara inte ta körkort, eftersom jag… ja… jag har ju lugnat ner mig nu, men jag höll på med lite dumma grejer förr, om man säger så.
- Vågar man fråga vadå för dumma grejer? (Frågar jag eftersom han ser ut som en ex-skinnboll).
- Ja, det var lite allt möjligt. Nu senast var det grov misshandel och människorov, till exempel.
- Shit, människorov? Varför då?
- Ja, det var ju för några andra, så att dom här vi satte åt skulle fatta vem de var de lekte med.
- Oj. Det låter ju nästan som torpedliknande verksamhet.
- Ja. Det var ju det jag jobbade som.