Satt bakom H. Hellström på spårvagnen idag. Tänkte på vad obehagligt det egentligen måste vara att inte kunna röra sig ute utan att kännas igen.
Efter en stund släppte han som vilken göteborgare som helst sitt ex av Metro på stolen bredvid sin och tog sin bandyportfölj för att kliva av vagnen. Men blev stoppad av en brysk hand från sätet på andra sidan gången. Innan jag hann titta upp hade jag hunnit tänka att åhå, nu tänker någon vara pinsam och säga “men hej, är det inte du som är den där Håkan?!”. Det kanske Håkan själv också tänkte.
Men i stället satt där en ilsken pensionär (med toupé och allt!) som bräkte på falköpingska: “Där ska inte tidningen ligga!”
Håkan vände sig med hastiga rörelser om, tog upp sin tidning och placerade den i det därför avsedda stället. Det kändes som om han skyndade av vagnen, faktiskt. Gubbjävel vs. Håkan: 1-0.