Nowhere to Hide / Injeong sajeong bol geot eobtda
Myung-se Lee, Sydkorea 1999.
Under de senaste tio åren har Sydkorea stoltserat med en av världens mest vitala filmindustrier. Ett sånt där undantag där man ibland kan finna ett egenvärde i upptäckarglädje och regelbrott även i den kommersiella filmen. Nowhere to Hide är ett tidigt, men väldigt bra exempel det.
Till det yttre rör det sig här om en snutfilm i det klassiska buddy-formatet, med två väldigt olika människor som jobbar ihop (och får till slut får det att fungera) trots att de knappt kan tänka en enda tanke i någorlunda samma riktning. Men regissör Lees ger en tydlig programförklaring för sitt förhållningssätt till genren, och till filmskapandets regler i stort, redan i den Koreanska originaltiteln i ungefärlig direktöversättning: I Don’t Give a Shit About Anything.
Det är som sagt lekfullt värre, ibland snubblande nära att mest likna stilövning. Handlingen är enkel, på gränsen till överflödig. En gangsterkung mördas. Två snutar börjar jaga mördaren genom ett antal olika scenarion, över flera olika årstider. Varför huvudpersonen blir så besatt av att fånga mördaren förklaras aldrig. Inte heller hans synnerligen brutala metoder (som troligen återspeglar den sydkoreanska polisens ökända brutalitet).
Men det känns aldrig som en större förlust att inte få lära känna karakären ordentligt när vi istället konfronteras med fascinerande sätt att driva berättelsefragmenten framåt med nyskapande klipp och berättarteknik (och får se huvudkaraktären dansa slagsmålstango på ett hustak).