Jiraiya the Hero / Goketsu Jiraiya

Makino Shozo, Japan, 1921

Eftersom oscarsgalan bara gjorde mig trött ägnade jag en timme åt en helt ny Japansk bekantskap istället. Jag såg för första gången en film med Onoe Matsunosuke (1875-1926), som var örikets första riktigt stora filmstjärna. Enligt vissa uppgifter hann han med att göra över 1000 filmer under sin korta karriär. Bara regissören Makino Shozo allena gjorde hela 70-80 filmer per år med honom i huvudrollen.

Nu var ju läget i den dåtida japanska filmindustrin lite annorlunda än den västerländska. Där uppfattades filmmediet inte som en förlängning av fotografiet, utan som en fortsättning på teaterscenen. Filmer var ofta mycket korta, och bestod av raka tablåer som oftast återgav kända scener ur kabuki-teaterpjäser. Man arbetade helt utan de närbilder man hade börjat experimentera med i väst, och var alltså beroende av andra lösningar för att styra publikens blickar mot den person på bilden som talar. En av lösningarna var centrala filmstjärnor som Onoe, vars enorma närvaro dominerade bildduken, trots att han ser ut att ha varit ganska kortväxt.

En annan stor skillnad var bruket av benshin, alltså den berättare som i japan under hela filmerna stod bredvid eller bakom duken och kommenterade och förklarade händelserna. Extra duktiga benshis hade även ett register på 6-7 olika röster som de kunde använda för att ge liv åt skeendena.

Filmen jag såg i natt är en av många filmatiseringar av berättelsen om Jiraiya, en japansk folksaga som har fått litterära efterföljare och dramatiseringar i mängder. Jag måste tyvärr erkänna att jag inte kunde urskilja några allt för tydliga drag av handling, då de få mellantexterna inte var översatta, men antalet dialogscener (som inte hade någon dialog, utan förmodligen förklarades av benshin) överensstämde på ett ungefär med antalet slagsmålsscener.

Slagsmålen visade sig vara rörande förlagor till dagens martial arts-filmer. Välkoreograferade uppvisningar i svärdkonst och självförsvar, som skulle kunnat fungera i en modern film, om det inte vore för att varje rörelse stannade upp i ett litet ögonblick av extra tydlighet.

Berättelsen hjälte Jiraiya är en ung ninja med förmågan att förvandla sig själv till en padda. Detta kan låta lite löjligt, men är mycket händigt när man vill förvirra ett större antal motståndare.

Eller rent av äta upp ett par-tre av dem.

Jiraiyas ärkefiende kan även han förvandla sig – till en orm. Och Jiraiyas stora kärlek i livet har även hon förmågan att förvandla sig. Tyvärr bara till en snigel, dock. Filmen slutar i en stor showdown dessa tre emellan.