Världskulturmuseet testar ett nytt grepp idag och bjuder in stadens taxichaufförer till fest. Gratis mat och en liten konsert. Ska bli kul att se hur många de lyckas locka med det konceptet. Flyern är en väldigt färgglad och sprättig historia (Jag menar… “en magisk kväll”?), men det kanske behövs när man skall övertala muttriga taxichaffisar som redan har hört allting?

Nåväl. Jag hörde talas om tillställningen ryktesvägen först. Det är ju lite speciellt när en sådan institution bjuder in just den egna yrkeskåren till en gratis middag. Jag hörde någon som trodde att Transportarbetarförbundet var inblandade. Min egen teori var att Världskulturmuseet sent omsider hakat på föreställningen om den exotiske taxichauffören. Men vad det skulle tjäna till att bjuda oss på mat? Flyern ger svar.

Dom är nyfikna på oss. Spontant känns det ganska lustigt. Tänk er att bli bjuden på fest och omedvetet vara en del av en konstutställning. På övervåningen står folk med kulturell (in)bildning och pekar ner på tjockisarna som vandrar mellan borden och glufsar i sig godsakerna: “Titta! Alla dessa chaufförer. Vilken mångfald! Vilka historier de måste ha att berätta! Och jag har hört att Sverige har världens mest utbildade taxiförarkår. Det är ju läkare som kommer hit och inte får något annat jobb!”

Någon har nog glömt att kolla interpunktionen här?

Det ska bli väldigt intressant att se hur den där tänkta interaktionen kommer att se ut. Kommer museet att vara representerade i form av “jobbiga kunder” som går runt och ber oss berätta “det roligaste/hemskaste/konstigaste vi varit med om”? Eller är det bara en vacker formulering? En gnagande misstanke i magtrakten säger mig att Världskulturmuseets nya ledning vill visa sig innovativa i marknadsföringshänseende och tänker testa en variant på en ännu outnyttjad resurs ikväll.

För det är klart. Som det står på flyern, om man hoppar över smörpratet i mitten: “Som taxichaufför träffar du många människor som reser (…) och det vore förstås bra om du kunde tipsa om oss till turister”. Tack och lov är detta ganska oproblematiskt så länge det gäller världskulturmuseet (jag kan tipsa om dem ändå) men jag undrar hur jag skulle ha agerat om det var en krögare eller varför inte ett flygbolag som stod för festen. Att köra runt i en bil som är pyntad med reklam är ju en sak. Men att med kropp och själ bli en del av en marknadsföringskampanj upplever jag ändå som en smula obehagligt. Men intressant, om detta stämmer, att kulturen nu hittat till de mer finurliga formerna av reklam. I varumärkeskulturen har denna praktik ju varit kutym sedan länge.

Men nog klagat om detta. Det är ett roligt initiativ och kanske är den kommersiellt enkelriktade undertonen helt påhittad av undertecknad. Vad jag däremot måste ha sagt är följande: 1. Taxinätter äger rum mellan 00.30 – 04.30 och inget annat. De är aldrig så korta som två timmar. 2. Om en kund skulle förutsätta att jag behöver en vägbeskrivning till Världskulturmuseet, eller till Södra Vägen 54 för den delen, skulle jag ta illa upp.