“Äntligen!”
Det var min första tanke, när jag läste att Transportstyrelsen lämnat in ett förslag till regeringen om att man nu ämnar att rensa upp, åtminstone lite (att helt enkelt ta och reglera priserna uppfattas fortfarande som toksocialistiskt) i taxiträsket.
Alltså, inte träsket i betydelsen att en taxiförarlegitimation inte garanterar kunden något annat än att att föraren, vid något tillfälle, haft tid och råd att traggla sig igenom ett minimalt administrativt staket (det garanterar till exempel inte att personen med legitimationen kan köra bil, ser ordentligt, har förmågan och viljan att kommunicera med sina kunder eller har vett nog att inte försöka köpa kvinnor i Rosenlund på helgförmiddagar…), utan pristräsket, som ju också är ett problem. Det är det träsket som gör att norrmän skriver brev till Göteborg & co och klagar på att de fått betala 80kr från hotellet till stan, 180kr samma sträcka tillbaka och sedan 800 kronor från centrum till flygplatsen (bolaget där jag arbetar – extra, gud ske lov – tar 240) enligt ett aktuellt exempel som jag råkade snubbla över häromveckan.
Herregud. Norrmän tycker att det är dyrt med taxi i Göteborg.
Det är modigt att åka taxi här, det vet alla som testat. Om man inte passar sig kan man få betala precis vad som helst. Det verkar inte vara mycket bättre på annan ort heller (även om slagsmål bland taxichaufförer är mindre vanligt i andra städer?).
Om man är en smula berusad måste man till och med anstränga sig för att inte bli inlurad i den otroligt höga andel av taxibilar här i stan som låtsas tillhöra ett bolag med helt annan standard och prissättning än de själva har. Rennomésnyltningen i den här branschen är ett skämt. På riktigt.
Därför ska nu Transportstyrelsen ta kontrollen över prisinformationen på Taxibilarna. Bra.
Men kanske inte tillräckligt, eftersom jag nog aldrig sett någon bil som bryter mot Transportstyrelsens befintliga rekommendationer för hur prisinformationen ska presenteras.
Problemet är väl snarare att själva idén med det gula jämförelsepriset är ett fiasko, eftersom det tycks vara omöjligt att hitta taxikunder som begriper sig på den (och eftersom taxiköer fortfarande drivs av en helt annan logik – försök gå till bilen i mitten av en trefilig taxikö och be den köra ut …).
Inte ens jag, som länge stirrade på skylten nästan dagligen, har någonsin lyckats lära mig om det representerar en “typresa” på en mil som tar 15 minuter, eller 15 km som tar tio minuter. Och sedan ska du komma ihåg det priset för tre olika taxor, beroende på om det är dag, kväll eller helg, och kunna jämföra det med en annan bil. Och dessutom be en stilla bön när du väljer en taxibil att de andra chaufförerna inte kommer fram och börjar bråka? Nåja.
Men det är bra att de försöker. Branschen är en enda röra, och det är uppenbart att något måste hända. Det är bra för både kunder och seriösa aktörer. Och detta är ju bara den första delen av förslaget. Den andra delen, den som Transportstyrelsen vill få igenom först till mitten av 2013, är den som verkligen fick mig att sätta hallonsaften i vrångstrupen. Här kommer det:
Den som har tillstånd till taxitrafik
och som bedriver verksamhet i
följande regionala områden, ska
lämna pris före färden.
1. Stor-Stockholm: Stockholms län,
2. Stor- Göteborg: Ale, Alingsås,
Göteborg, Härryda, Kungsbacka,
Kungälv, Lerum, Lilla Edet, Mölndal,
Partille, Stenungsund, Tjörn och
Öckerö kommuner,
3. Stor-Malmö: Burlöv, Eslöv, Höör,
Kävlinge, Lomma, Lund, Malmö,
Skurup, Staffanstorp, Svedala,
Trelleborg och Vellinge kommuner.
Pris före färden ska lämnas om
taxiresan påbörjas i ett område som
uppräknas i första stycket.
Detsamma gäller taxiresor som går
mellan ett område som uppräknas i
första stycket och flygplats som har en
stor andel turistresenärer.
Det finns ingen ände på de überjävliga situationer som jag kan föreställa mig att en sådan verklighet skulle kunna leda till. Smått berusade människor som blivit lovade ett pris men som kommer på halvvägs att de måste kliva ur 5-10 minuter för att handla snus eller pinka eller försöka övertala någon ovillig att följa med… ska taxametern börja rulla då? Ska chauffören tvingas ta en diskussion om det varje gång (för diskussion blir det alltid, när kunder upplever sig ha blivit lovade ett pris som sen inte stämmer). Eller är det chauffören, som arbetar på provision, som skall ta smällen varje gång en körning inte går som planerat?
Vad ska till exempel en körning från Olskroken till Brunnsbo, rätt igenom Tingstadtunneln, kosta? Ena stunden tar den körningen fyra minuter, men bara en halvtimme senare kan det ta 40 minuter.
Taxibolagen förväntas alltså om tre år kunna reglera allt detta genom något slags “ledningssystem” som jag är väldigt nyfiken på. Men om det blir ens hälften så illa som jag föreställer mig kommer jag aldrig att sätta mig i en taxi igen. Om det inte är som kund. Till en förare jag redan känner. För det är nog nästan det enda som verkligen fungerar.
(OK då. Jag överdriver en smula.)
Om jag får gissa kommer det också att innebära slutet för idén med lågpristaxi.
“Idag är taxi åkarnas marknad.” – SD