Igår var jag arg. Och idag när jag vaknade var jag fortfarande arg. Så när ingen såg tog jag på mig gubb-kepsen, satte mig bakom smygkikargardinen och skrev ett argt brev till GAIS klubbledning. Egentligen var det även till Christer Wallin och Fredrik Lundgren, men deras epost-adresser lyckades jag inte hitta. Here goes:
Hej.
Jag vet att ni redan fått gott om kritik för det här i media, men jag måste ändå få lufta min besvikelse över gårdagen till dem det berör. Snälla läs brevet i sin helhet, för även om jag är gnällig och besviken (ja, jag erkänner det) så har jag också som flerårig medlem i GAIS ett par, som jag upplever det, viktiga synpunkter på föreningens verksamhet. Jag hoppas ni har någon minut över för att ta del av dem.
Jag har följt GAIS sedan jag kom till Göteborg 1997. Jag tillhör den positiva skaran bland de till ryktet pessimistiska gaisarna, och har oftast fått mina optimistiska känslor bekräftade, tack vare det fina ledarskap som föreningen haft under epoken Wallin.
Trots att jag är ensamstående förälder har jag sedan 2001 inte missat en enda hemmamatch. Alltså, inte en enda. Inte förrän igår.
Jag har hört mantrat, och jag förstår det. Förköp, förköp, förköp. Det blir enklare och billigare för alla om så många som möjligt kan motiveras att betala i förväg. Men nu kan ju inte alla alltid det. Helst av allt skulle jag som förr vilja ha ett årskort, men det gick inte i år, eftersom jag ibland går ensam, ibland med ett barn, ibland med någon vän. Då är det extremt osmidigt att ha en fast plats på en strikt avdelad sektion, även om det blir billigare. Hade inte ståplatserna varit gömda bakom mål (och de övre ståplatserna haft horisontella stolpar i exakt samma höjd som min yngre sons ögon) så hade det kanske varit en annan sak.
Så jag har köpt lösbiljetter till varje match. Jag har upplevt det som hutlösa överpriser, men ändå snällt försvarat priserna inför undrande kamrater och för mitt inre tänkt att det går ju ändå till GAIS, så jag får väl låta bli att köpa tröja i år i stället. Dock har jag i princip upphört att tjata på mina vänner att “följa med på match” (något jag alltid gjorde förut), eftersom jag ju inte kan försvara att de ska betala närmare 300 för att se ett lag som de kanske har vagt positiva känslor för men som helt uppenbart gör en dålig säsong i en ny men nästan tom arena (där arrangörerna inte ens på hemmapremiären tycker att det är värt att hålla alla kassor och kiosker öppna).
Men själv har jag gått i alla väder. Jag har till och med snällt betalat 30 kronor extra i “hanteringsavgift” för att själv, på ett tidsödande sätt, printa ut biljetterna hemma i förväg. Vilket har medfört att jag flera gånger hamnat på andra sektioner än kompisar som inte har kunnat ha samma framförhållning. Trist, eller hur?
Men igår missade jag alltså för första gången på åtta år en av GAIS hemmamatcher. Jag hade glatt mig åt den i flera dagar. Jag tog ledigt de sista tre timmarna från jobbet. Jag åkte till Gamla Ullevi i tid. Men fick vända och åka hem. Vad i hela friden är det frågan om???
Jo, det var så att den här gången ville eventuellt min flickvän följa med. Eftersom hon inte visste förrän tidig eftermiddag om hon kunde ordna hundvakt, och inte äger någon skrivare, bestämde vi oss för att sätta vår tillit till de klassiska, gammelmodiga sättet att betala på plats. Jag minns att arrangörerna hade problem med detta i matchen mot Helsingborg, men det var ju så länge sedan att det borde vara ordnat för länge sedan. Dessutom var det ju Gothia Cup, så de borde vara väl förberedda på mer folk än vanligt som inte har tänkt på förköp.
När vi väl hade åkt runt arenan 75 varv i jakt på en handikapp-parkeringsplats som inte ligger 800 meter från kassan ställde vi oss så nära det gick, vilket ändå innebar en extremt ansträngande promenad för min flickvän, som lider av en muskelsjukdom. Och när vi därefter kommer fram till långsidan är det inte ens någon idé att gå fram till kassan, för köerna sträcker sig ända ut på gångbanan. Vi stod där en ganska lång stund. Det kändes jättemärkligt, men till slut så gav vi helt enkelt upp. Matchen var i gång sedan en kvart. Utanför köade uppskattningsvis 300-400 personer i tre-fyra köer (i en arena som tar 17000 personer!)som inte rörde sig ett skvatt. Både till höger och till vänster hördes besvikna utrop från människor som vände hem. Jag tror personligen att vår förening missade mer publik där än vad ni i nuläget är medvetna om. Det var många som gick, och det var för många som tröskeln för att ta sig till en GAIS-match blev ännu högre.
Jag måste helt ärligt säga att när jag kom hem och på gais.se såg det upprepade mantrat “Förköp, förköp, förköp” så kändes det som ett hån. Och en väldigt dum bakvänd förklaring till föreningens eget misstag. Ska ni verkligen skylla den här soppan på “olydiga besökare”? Det är INTE besökarnas fel att det inte finns betalningsmöjligheter när det kommer till arenan. Man måste inte arbeta i serviceyrke för att förstå en sån sak.
Minska antalet kassor i en Intersportbutik och kräv att folk antingen ska betala i förväg på nätet eller stå i långa köer i butiken. Och säg sedan till dem som ändå kommer att du minsann har varnat dem. Det vore samma sorts resonemang.
Min fråga är egentligen ganska enkel:
Hur ska GAIS kunna hävda sig som stadens andra- eller tredjelag (i hård konkurrens!) om vi inte är lyhörda för vår egen publik?
Och hur ska vi kunna vara med och slåss om marginalpubliken om vi inte kan ta emot dem? Det ska vi ju i själva verket göra med öppna armar! Om det är någonstans det är relevant att inte snåla med pengar så är det ju i mottagandet av publiken.
Jag trodde att två år på Nya Ullevi skulle bli den stora prövningen för mitt fotbollsintresse, och såg fram emot den nya arenan. Med facit i hand måste jag säga att jag aldrig har varit så nära att sluta gå på fotboll som nu. Och det har inget med tabellpositionen att göra. GAIS är bäst som underdog! Mitt problem är snarare att de som planerat för verksamheten på Gamla Ullevi har planerat för en produkt som inte finns. I allsvenskan finns inte så attraktiv fotboll att det skulle motivera en sådan prissättning, när man kan sitta hemma framför sin storbilds-tv och se världsfotboll var och varannan dag. Här går vi på fotboll för att tillsammans med vänner och obekanta stötta vårt lag och uppleva den där känslan av gemensamhet. Och för att då och då även bli rusigt glada av segrar eller förbannade efter onödiga förluster. Den gemenskapen försurnas extremt snabbt om man drabbas av känslan av att bli utsugen. Efter det finns det inte särskilt mycket GAIS kvar.
Det finns givetvis tusen andra skäl också, men jag är ganska säker på att om ni gjorde en konsumentundersökning så skulle “sitta på en fin plats och njuta av god fotboll” ändå komma chockerande långt ner på listan över vad som driver folk till GAIS-matcher. Själv går jag dit för att jag tycker om det klubbmärket står för, och njuter av att spendera eftermiddagen tillsammans med andra som tycker samma sak. Skit samma om det tjongas, bara man kan se att laget gör det med hjärta! Det är tack vare Lundgren, Lundén och spelare som dem som jag kommer att vara på plats igen den 20:e juli. Det är dock högst tveksamt om jag någonsin kommer att kunna dra med mig min flickvän på fotboll igen.
Och en sak till. Jag läser hela tiden om “succén” med familjeläktare och så vidare. Jag går själv på denna sektion när min son vill följa med och kan avslöja att det inte riktigt är så enkelt. Man ser rätt ofta “familjer” där det är rätt uppenbart att de ointresserade barnen följer med enbart som alibi. Så istället för att vara en lite lugnare avdelning där mina barn kan få en positiv ingång till GAIS och till fotbollen har det blivit till en sektion där man precis lika ofta som någon annanstans stöter på överförfriskade män som skriker “Men res på däj din jävvla fitta!!” eller “Kuksugardomarhelvete!”. Ni har helt enkelt flyttat runt lite folk inom arenan. Att det kommer så mycket nytt blod där är inte säkert.
Så snälla ni! GAIS blir inte bättre för att ni inför fler komplicerade segmenterade priser eller “prissänkningar” som helt uppenbart är mottrag på pr-fiaskon som det vid derbyt. Vad vi behöver nu är TILLGÄNGLIGHET och en POSITIV LÄKTARKULTUR. Alla förstår att föreningen måste tjäna pengar för att existera, men det har faktiskt i GAIS fall aldrig synts så tydligt som nu. Ärligt talat, i år ser det för en utomstående ut som när man spelar Football Manager framför datorn och försöker klämma fram så mycket pengar som möjligt ur sin publik. Det ska inte kännas så. Då kommer inte folk.
Gör det enkelt att se GAIS igen! ERBJUD förköp, men kräv det inte. Det finns många som till exempel inte vill chansa på att det blir bra väder eller att inget annat kommer i vägen.
Erbjud årskort, men kräv det inte. Den sortens engagemang har inte alla.
Erbjud lugna famiiljeläktare, men gör det inte till en förutsättning att ha barn för att man ska kunna gå på fotboll till ett pris man upplever som någorlunda rimligt.
Erbjud segmenterad prissättning om ni vill, men gör det inte till ett krav att man skall stå bakom ett finmaskat nät på kortsidan om man vill prova på att gå på GAIS men kanske inte betala 300 kronor.
Då kommer folk på sikt att återvända till läktarna också. Att enbart skylla på tabellpositionen är en bortförklaring – det vet alla som har åkt runt med laget och stöttat i Ytterby och Trollhättan under åren i tvåan. Det är faktiskt OTROLIGT lite folk på våra matcher nu, om man jämför med då. I det läge vi är nu borde alla medel vara tillåtna att få in mer folk på arenan. Man kanske skulle prova att lotta ut biljetter till och med? I forum där fotboll och GAIS kanske inte är så självklara?
Jag är helt övertygad om att om vi bara erbjuder VÅR fotbollsupplevelse till ett rimligt pris så kommer vi att få en betydligt större uppslutning på våra matcher. Vi är inte laget med pengarna. Vi är inte laget med alla stjärnorna eller de högsta lönerna. Vi är föreningen som står för en positiv läktarkultur vars lag spelar med hjärtat, och aldrig ger upp. En ÖPPEN förening där varje medlem räknas. Det är det som kan få folk att välja GAIS. Tillgänglighet, tillgänglighet, tillgänglighet. Tror ni inte det?
Jag ber om ursäkt för längden på detta brev. Jag hoppas ni orkade läsa det hela vägen. Och jag vill tilllägga att jag inte är kritisk till hur GAIS sköts i det stora hela. Snarare tvärtom. Tack för ert goda arbete!
Med Vänliga Hälsningar
Sören Gerdau
