Läste för inte så länge sedan ut Steve Sem-Sandbergs De fattiga i Łodz och lade ifrån mig den inte bara med den ambivalenta känslan av att ha läst ett mästerverk vars form jag inte riktigt vill veta av, utan också med en hunger på mer. Eller snarare: ett behov av att få balansera upp fiktionen med mer traditionella former av fakta.
Deportation av judar i Lodz. Källa: Deutsches Bundesarchiv R 49 Bild-1734
Debatten om gränsdragningen mellan fiktion och dokumentärt känns lite uttjatad vid det här laget, så jag ska försöka hålla mig kort. Men jag kan väl nämna så där i förbifarten att när jag på 90-talet läste Sem-Sandbergs Theres, i vilken han på samma sätt – men i ämnet Ulrike Meinhof – blandar ihop fakta och fiktion, var jag för tillfället väldigt påläst. Och jag var inte särskilt imponerad av hur Sem-Sandberg hanterade de få saker vi ändå vet om henne och den intensiva period då hennes liv exploderade.
Därför generar De fattiga i Łodz inte bara den där mäktiga känslan av att läsa fantastisk literatur, utan också en viss oro. Vad är det jag efter läsning omedvetet tror mig veta som kanske är ren fiktion? För att göra en jämförelse: James Ellroy Read the rest of this entry »