Det finns saker taxichaufförer får höra minst ett par gånger i veckan, eller till och med varje dag. Det bästa exemplet är förstås “Mycket att göra idag?”. Ett annat är kunder som tycker om att tala om för sin chaufför att det är ett jävligt soft jobb att köra taxi. Kräver ingen ansträning. Man bara glider.

Bild: wfmillar.

Read the rest of this entry »

Det var en lugn tisdagkväll. Nattradion försökte döda mig med dålig musik men misslyckades. Kunderna var sådana vi vill ha, de som åkt förut och själv jobbar i tjänstesektorn. Men de var för få.

Polisen hade något på gång ett tag. Det samlades tre piketer utanför saluhallen tidigt på kvällen. Eftersom det varken var fotboll eller första maj får man anta att det hade något att göra med Alliansens “enorma parad” genom stan. Själv såg jag ingenting av den förutom en liten tönt i alliansens gul-röda (redan i färgerna påpekar de själva att de ljuger…) som jag körde hem senare på kvällen. Jag orkade inte säga ett ljud till honom, trots att han frågade mig om det är “mycket att göra ikväll?”. Förlåt.

Som synes ovan blev det dock en lugn natt även för polisen, som kunde ta sig friheten att lämna gatorna åt sig själva till förmån för en stor doughnut-gathering på Preem vid Ullevi. Hela sju bilar med poliser hade lyckats packa sig in där när jag kom. Jag letade efter min gamla vän med PK-remsan bland alla bistra miner och maktfullkomliga uniformer, men han verkade vara ledig denna kväll.

En av mina mer surrealistiska polisupplevelser ägde rum för cirka två år sedan men lever ändå kvar ganska livligt i mitt minne.

Det var tidigt på kvällen men hade mörknat. Jag skulle köra en kvinna och hennes dotter från Munkebäck till Lundby och var på väg att passera det sista rödljuset innan avfarten mot E20 när detta slog om till gult. Under en milisekund gjorde jag bedömningen att jag var för nära för att kunna stanna på ett civiliserat sätt, men valde sedan ändå att bromsa in så gott det gick och landade med framhjulet dryga metern på fel sida stopp-markeringen. Read the rest of this entry »

Jag vevade ner rutan och hejade glatt. Han besvarade det med: “Jaha? Tomgångskörning max 1 minut!?”

Jo. Jag vet om att den regeln finns. Jag vet att den i teorin gäller även yrkeschaufförer. Även när det, som i natt, är 14 minusgrader. Men jag har aldrig hört någon uttala det. Särskilt inte en myndighetsperson, med den där myndigt nedlåtande tonen. “Tomgångskörning max 1 minut!?” Så till en början tittade jag bara storögt på honom och sa: Read the rest of this entry »

Ett av mina absolut finaste taximinnen berör inte någon kund. Och det utspelade sig i stillastående, vid gula villan på Margretebergsgatan. Det är inte omöjligt att det var just i denna stund som jag passerade mitt zenit som taxichafför.

Jag var en härdad, uttråkad och kanske ibland lite för rutinerad dagchaufför vid den här tiden. Längtade tillbaka till nattjobbets fria vägar och snabba pengar. Men gillade som fan att ha tillgång till min familj och mina vänner när de är som bäst (dvs vakna).

Över-rutinen ledde dock emellanåt till en del frustrerat spexande, som just denna dag tog sig uttryck i att jag istället för taxiförarlegitimationen, som jag ändå aldrig orkade sätta upp, hade prytt legg-fästet med en bild på Darth Maul, som min son hade ritat på dagis.

Read the rest of this entry »