Det har den senaste tiden varit ovanligt svårt att sitta still. Det känns som om jag ägnat mer tid åt att beställa böcker än åt att läsa dem. Och vad gäller film har jag mest fått nöja mig med tv-serier och en del helt oväntade (jag råkar nämligen tycka att vintersporter är riktigt tråkigt) OS-orgier.

Och när jag nu äntligen lyckades ta in en hel film på en gång råkade det vara en som figurerat på flera årets-sämsta-japanska-film-listor och vars recension på Midnight Eye lätt tar sig in på en första plats över årets-värsta-sågningar-av-film överlag. Read the rest of this entry »

Taxi!
Roy Del Ruth, USA 1932

Ingen kunde väl som James Cagney fejka ett slagsmål så att det verkligen kändes Hollywood. Den där sköna högerslungan som går i en tajt båge framför den egna kroppen och får allting att se kvickt, men också väldigt fejkat ut.

När man ser det där idag påminner han faktiskt lite om Takeshi Kitano.

I Taxi! spelar James Cagney en liten hetsporre till taxichaffis, som inte drar sig för ett litet slagsmål då och då. Det etableras ganska tidigt i filmen att man inte muckar med honom. Och inte står på hans tår. Och inte råkar gå in i honom heller. När han till exempel är lite sur på en tjej muttrar han “I’m gonna kick her teeth in and like it!”. Snålt humör, alltså. Men desto roligare kroppsspråk, för han ska ju vara en kaxig och spänd liten jävel här.

Filmen tar avstamp i en konflikt mellan fria taxiförare i New York och ett stort syndikat som med fula metoder försöker köra bort dessa från alla bra taxistolpar i stan. Konflikten når sin höjdpunkt när en gammal chaufför säger att han vägrar flytta från den stolpe som varit “hans” i över sex år (“This place is like home to me”). Syndikatet låter då en lastbil meja ner hans taxi “av misstag” och i förtvivlan skjuter den gamle mannen förövaren.

Den gamle mannen dör strax därpå i fängelset, och just som det ser ut att bli ett stort friåkaruppror med Cagney som drivande kraft ändrar filmen plötsligt helt karaktär. Dottern till gamle mannen gifter sig med Cagney men står inte ut med hans våldsamhet. De stöter på killen som är ansvarig för syndikatets framfarter och det blir bråk. Cagneys lillebror dör. Cagney blir besatt av hämnd. Hustrun blir besatt av att hindra honom från att låta våldsamheterna eskalera. Taxibilarna försvinner nästan helt ur bild.

Därför får vi inte heller se särskilt mycket av varken bilar eller chaufförer. Vissa förare har uniform. Vissa helt vanliga kläder och kanske en keps med ett märke på. Det är helt klart stabbiga bilar de kör, för Cagney är inte särskilt bekymrad över stötfångaren när han fickparkerar. Men i övrigt får vi mest bara veta att baksätet är skilt från framsätet av en glasruta och att han arbetar enligt en hyresmodell: “Independent Garage – Cabs for Hire.” Man hyr bil och behåller det man kör in, således.

Men, bortsett från att taxifilmen handlade för lite om taxi så var det en klart duglig 30-talsrulle. Särskild guldstjärna för Cagneys replik: “Come out and take it, you dirty, yellow-bellied rat, or I’ll give it to you through the door!”