Åh, men tack och lov. Nu må mitt förakt för friåkare visserligen vara närmast gränslöst. I synnerhet de av “Göteborg Taxi-”typen, dvs de som lurar sina kunder, blåser sina kollegor och skapar ett allmänt klimat av taxiförakt. Men: därmed inte sagt att jag som ensam tjej skulle hoppa in i någon av de stora företagen bilar heller. Det är tragiskt att jag inte blir det minsta förvånad över den här händelsen.

Det finns en lag som säger att jag som chaufför måste ha en speciell legitimation för att få köra taxi. Om jag inte har den framme väl synlig från alla platser i bilen får jag böta – jag tror det är 3000kr. Denna bestämmelse finns så klart för kundernas trygghets skull, och är en jättebra uppfinning. Den visar kunden att jag genomgått nödvändiga prov för att få befordra människor i den extremt komplexa miljö som den vardagliga trafiken innebär. Den visar att jag kan läsa kartor. Och den bekräftar min “medborgerliga pålitlighet” (ja, det är sant. Det ingår en vandelsprövning).

Men nu har jag haft en fot (och ofta båda) i den här branschen i fem års tid och alla mina erfarenheter pekar åt ett håll: Vem som helst får köra taxi.

I den här branschen har jag träffat folk med fullt giltiga taxileg, men som är så opålitliga att jag inte skulle låta dem passa min cykel i tre minuter. Och jag har varit med när samma idioter fått hagelstormar av klagomål från kunder och medtrafikanter men ändå fått fortsätta med sin verksamhet. Så länge man kör in pengar är det snudd på omöjligt att få sparken. Även från större bolag. Problemet är lönen: den är provisionsbaserad, så kortsiktigt kan droskägaren aldrig förlora på att ha bilen i trafik. Och långsiktigt hinner man inte tänka i en bransch med så små vinstmarginaler.

Nu är långt ifrån alla som kör taxi idioter (nästan hela min umgängeskrets gör det också). Den övre gränsen för hur sköna människor som man kan hitta bakom ratten på en taxi är väldigt hög. Problemet ligger i den andra änden av skalan. Att tröskeln för att få komma in där bakom ratten är så förtvivlat låg. Och där ska inte de stora bolagen gömma sig bakom det faktum att det finns friåkare som är ännu värre. Så länge taxiförarlegitimationerna är lika förtroendeingivande som reklamen för postkodlotteriet vilar ett stort ansvar på hela den här branschen att själv se efter vem  man anställer och vem man låter framföra sina fordon. Jag har fått höra mängder av hårresande historier på kunder som råkat illa ut i taxibilar (jag har också en egen) och det finns faktiskt inget stort bolag i Göteborg som verkar lägga någon större vikt vid att verkligen kunna garantera att kunder aldrig råkar illa ut.

Det som egentligen borde vara en självklarhet.