Det har den senaste tiden varit ovanligt svårt att sitta still. Det känns som om jag ägnat mer tid åt att beställa böcker än åt att läsa dem. Och vad gäller film har jag mest fått nöja mig med tv-serier och en del helt oväntade (jag råkar nämligen tycka att vintersporter är riktigt tråkigt) OS-orgier.

Och när jag nu äntligen lyckades ta in en hel film på en gång råkade det vara en som figurerat på flera årets-sämsta-japanska-film-listor och vars recension på Midnight Eye lätt tar sig in på en första plats över årets-värsta-sågningar-av-film överlag. Read the rest of this entry »

Chocolate / Chokgohlaet (Sv titel: Zen – the warrior within, Prachya Pinkaews 2008)
Raging Phoenix / Deu Suay Doo (Rashane Limtrakul 2009)

Har du alltid tyckt att Army of Lovers skulle passa utmärkt som skurkar i en gangsterfilm? Då kanske det här är något för dig.

Den bästa kampsportsfilmen kommer numera från Thailand. Det vet vi sedan Tony Jaa gav oss nya perspektiv på begreppet “spänstig kropp” i Prachya Pinkaews Ong-Bak för några år sedan. Den som uppföljare lanserade, men fristående Tom-Jum Goong fortsatte samma: en ack så tunn tråd av handling (Ong-Bak: skurkar stjäl byns viktigaste staty och en Muay Thai-kunnig yngling sticker till stan för att få tillbaka den) utlöser en lång rad av verkligen utsökt koreograferade uppvisningsscener för Tony Jaa.

I sitt senaste regiarbete från 2008 arbetar Pinkaew (åh, detta märkliga namn…) med nya manusförfattare (tack) och introducerar också en helt ny blivande superstjärna: Yanin “Jeeja” Vismitananda – född 1985 och troligen cirkusartist i ett tidigare liv.

Hennes skådespelartalang må ännu vara oslipad (hon spelar någon slags blandning mellan Rain Man och Enter the Dragon, så vem kan klandra för att det blir svårt) men å andra sidan uppvisar hon dimensioner av fysisk självkontroll som räcker gott och väl för att på egen hand underhålla i 90 minuter. Autentisk akrobatik på hög nivå. Och varenda scen kretsar kring Jeeja.

Handlingen? Nåja. Autistisk flicka med thailändsk gangstermor och japansk gangsterfar visar sig under uppväxten ha en egendomlig förmåga. Ni minns Rain Man som kunde räkna? Javisst. Den här tjejen har en aningens snabbare tidsuppfattning än oss andra, kan fånga projektiler och lära sig hastiga rörelser genom att bara titta på. Och med hastiga rörelser menar vi förstås Muai Thai. Vilket kommer väl till pass när modern får cancer samtidigt som gamla skuggor ur det förflutna (det är här Army of Lovers kommer in) tränger in i hennes liv igen.

Jeeja har hunnit med en till film också. Nu med ny regissör, men i Raging Phoenix återfinns ändå Panna Rittikrai, som koreograferat actionsekvenserna i samtliga filmer som nämns i den här texten.

Handlingen är här om möjligt ännu mer urflippad. Ung olycklig flicka hamnar i lag med ett gäng outsiders som praktiserar en hemlig kampsport (den baseras på konsten att låta kroppen använda sig av alkoholens energi istället för att bara låta den gå outnyttjad rätt ner i levern – något som bara verkligt olyckliga behärskar) samtidigt som de försöker spränga en kidnapparliga. Inte fullt lika underhållande, men ändå klart sevärt. Om inte annat för de vackra inslagen av våldsam breakdance och besynnerliga superskärpta fylleslagsmål. I denna film har Jeeja dessutom med sig ett knippe klart sevärda medskådespelare.