Nemureru Mori
眠れる森
A Sleeping Forest

Ett av vårens trevligaste inslag av eskapism (för sådan är av nöden när man läser arkivvetenskap) stod A Sleeping Forest, en äldre TV-serie från Japan för.

Dessa så kallade j-drama skiljer sig en smula från svenska serier, till exempel i det att de sänds årstidsvis – en hel drös nya serier börjar vanligtvis till våren, sommaren osv. Tolv avsnitt senare tar de sedan slut också, det vill säga under en säsong formas en berättelse med början, böljande mitt, och slut. Sedan får man hitta sig en annan serie att följa.

A Sleeping Forest, från 1998, är ett drama av det mörkare slaget. Read the rest of this entry »

Ytterligare en karaktär som jag gått och förälskat mig i. Och fortsätter att följa, trots att jag är säker på att känslan från den första säsongen aldrig kommer att infinna sig igen. Dexter, den nördige lille blodanalytikern vid Miamipolisen. Som råkar ha en inre drift som är något mer komplex än att behöva tugga i sig en Magnum då och då. Som måste mörda människor, och som av sin “far” tränades att endast döda såna som verkligen förtjänar att dö.

Böckerna som serien, i synnerhet den första säsongen, baseras på, verkar ha hållit stilen. Säger jag utan att ha läst dem, baserat på innehållsbeskriviningar i nätbutiker. Medan TV-serien redan efter den första säsongen helt tydligt släppte en liten, liten smula på den allra mest skruvade mörka humorn och gav Dexter lite av sin förlorade personlighet åter. TV-versionen av Dexter blivit en självsäkrare person som inte alls befinner sig där ute i det stora ingemanslandet när det gäller allt ifrån livets mening till sociala konventioner. Som ju var just det som fick mig att fastna för serien från början (om man nu bortser från fantastiske Michael C. Hall, som är en anledning att se serien i sig.) En karaktär för vilken varje steg i vardagen är en del i ett spel, och som hela tiden kommenterar detta spel för betraktaren i sin cyniska voice-over. När man saknar känslor, men vill framstå som att man har några: hur gör man då?

Fjärde säsongens Dexter har känslor. Det blir förvirrande till en början, men han en femhövdad familj, och den verkar ha blivit mer för honom än ett alibi. Även om han inte alltid vet hur man gör, tycks det som om han känslomässigt är en egen identitet på spåren är fokuserad på att få den nya delen av den – som familjefar – att smälta ihop med den redan befintliga – seriemördaren.

Han tror sig hitta någon slags rollmodell i det dubbelliv John Lithgows karaktär Arthur Mitchell och seriens tolv episoder utvecklar sig till en tvekamp dem emellan (som tyvärr inte riktigt har den nerv som utvecklingen mot tidigare motståndare har haft), samtidigt som Dexter grubblar fram och tillbaka om det verkligen är möjligt att förena sina två sidor. Det blir lite lojt. En svag fjärde säsong, som dock fick en rasande fart mot slutet, och faktiskt i slutkapitlet antyder att “min” Dexter skulle kunna vara på väg mot nya storhetstider.

Missa förresten inte den lilla webbserien Dexter: Early Cuts. Små, tecknade episoder som ger inblick i mördarens väg mot fulländning.

Michael C. Hall och Jennifer Carpenter, som spelar varandras syskon i serien, är gifta med varandra i verkligheten. Undrar hur man förhåller sig till det vid inspelningarna.