Idag första gången mig tar taxi. Hur hitta viktig plats med buss och tunnelbana? Är omöjlighet. Tunnelbanekarta är som tallrik med nudlar. Busslinjer är omöjliga förstå. I min hemstad alla tar billig taxi. Men i London mycket dyrt och taxi är som dlottning titta ner på mig.
Förare säger: “Var snäll och stäng dörren ordentligt!”
Jag redan stänga dörr men taxi inte röra sig.
Förare igen skrika åt mig: “Stäng dörren ordentligt!” på ett kortfattat sätt.
Jag lite rädd. Jag inte förstå detta ordentligt.
“Ursäkta mig?” frågar jag. “Vad är ‘ordentligt’?”
“Stäng dörren ordentligt!” Taxiförare vrider om sitt stora huvud och hals nästan vrids gå grund av vrede.
“Men vad är ‘ordentligt’, sir?” Jag så rädd nu jag inte våga fråga en gång till igen.
Förare kommer ur taxi och går till dörr. Jag tror han komma att döda mig.
Han öppna dörr igen, slår igen den hårt mot mig.
“Ordentligt!” skriker han.

Senare går jag i boklåda och slå upp Collins Engelsk ordbok (“NORMEN FÖR DAGENS ENGELSKA”). Ordentligt betyda “korrekt uppträdande”. Jag tänker på mitt uppträdande med taxiföraren för tio minuter sedan. Varför det inkorrekt? Jag går till kassan, köpa liten Collins till min ficka.
Min liten Kortfattad kinesisk-engelsk ordbok inte ha “ordentlig” betydelse. I Kina vi aldrig tänka på “korrekt uppträdande” för allt uppträdande korrekt.
Jag vill skriva upp dessa nya lärda ord var dag, göra egen ordbok. På så sätt lära engelska fort. Jag skriva ner här och nu, i varje sekund och varje minut jag höra nytt ljud från en engelsk mun.

Har just läst ut Kortfattad kinesisk-engelsk ordbok för älskande, av Xiaolu Guo. Köp den i din lokala bokhandel.

En oerhört fascinerande (och mycket riktigt, som reklamen hela tiden gör gällande, insiktsfull) roman, på flera sätt. Ett slags inverterad Lost in Translation, i vilken en ung kinesisk flicka av enkel börd reser till London för att lära sig engelska och konfronteras med kulturskillnader som genomsyrar i stort sett allt hon tar sig för.

Vi får följ Z genom en slags ordbok och dagbok över sin vistelse. Framför allt fokuserar den på hennes relation med en äldre konstnär och hur deras olika bakgrund påverkar deras sätt att se på och fungera i sin samvaro. Allt är skrivet med en blåögd nybörjares engelska (trovärdigt översatt av Ulla Danielsson) som med tiden blir allt bättre. Samtidigt ökar Z:s förståelse för samhället runt om henne, men också hennes insikt om hur både aningslös och ointresserad hennes omgivning är för allt kinesiskt som inte passar in i den lagom exotiska mallen.

Märkligt nog är igenkänningsfaktorn stor när Z vandrar runt i London som en evig outsider och grubblar över sin kärlekshistorias förfall. Coming-of-age-aspekten i den här berättelsen är kanske ganska universell. Men hennes fantastiska iaktagelser om vår individualism, vårt språkliga och kulturella tempus och vår självupptagenhet är träffsäkra och känns som att de nästan måste presenteras av någon “utomstående”.