Idag fyllde lillebror Willem hela 8 år. Lite overkligt, för oss som har tittat på under alla dessa år. Men passande nog fick han samma vecka tillbaka en av de två tänder som Kortedala Stadsdelsnämnd varit skyldig honom i drygt fem år. Han förutspådde att så skulle ske under semestern i Spanien, och fick rätt.

Det märks att det är en stor lättnad för honom, att framtänderna nu äntligen börjar växa fram. Han har under flera år haft ett ganska tillkämpat leende, där han dragit ner överläppen över den stora tandluckan varje gång han flinat eller skrattat. Lite som en tonåring som skäms för sina sneda tänder

Vi möttes för gemensam frukost kl 10. Willem var givetvis väldigt upprymd. Efter frukost fick han sätta sig mitt på golvet med en stor bricka full av små (eftersom vi låg nära övervikt redan på flyget ner) presenter och Farmor, Sander och jag satte oss på åskådarbänken. Mellan varje presentöppning utropade han ett förtjust ”tack!” och sprang fram för att krama respektive presentgivare.

I högen fanns en Rubiks kub, ett strandtennis-set, ett sänka skepp (som visade sig vara okomplett), ett kit med fodral och lite bra-att-ha-grejer till hans Nintendo DS och en fingerboard av märket Tech Deck. Han var mycket nöjd och sysselsatte sig med prylarna väldigt länge. Han började också redan här spekulera i framtida presentutdelningar (i morgon Tyskland, om en vecka Sverige).

Vi gick och köpte en tårta. Han valde en spansk barnhistoria med en nallepuh-bild. Tårtan var belagd med en massa godis. Det var viktigt. Sen blev det önskemåltiden varmkorv till lunch.

Efter lunch sprang vi ner till stranden och kastade oss mot vågorna en timme eller två. Det var första gången barnen hade lyckats få med mig till stranden, och de var otroligt glada för det (jag skäms lite över att jag inte tog mig dit fler gånger. Willem klängde sig fast vid mig, så vi kunde gå ganska långt ut. Jättehärligt. Vid ett tillfälle ropade Willem ”det här är den bästa födelsedag jag någonsin haft!

Sen gick vi in, åt tårta hörde GAIS förlora mot Malmö och tog det lugnt inför nästa måltid. Willem fick bestämma restaurang och valde 222. På vägen dit såg vi en farbror med papegoja på axeln som gick med sin Yorkshir-terrier i kopplet – alltså, han bar hunden i kopplet. En mycket märklig syn.

Dock ville, hör och häpna, inget av barnen ha pizza. De beställde varsin pommesfrites-tallrik och när det var uppätet fortsatte de med god aptit på farmors pastarätt också (spagetti, ölja, vitlök och chili). De avkrävde mig också ett löfte att laga den maträtten när vi kommer hem.

När denna måltid var avklarad hade klockan hunnit bli över tio och det var dags att börja förbereda sig för sängen, och morgondagens resa till Bremen.