När jag kom in i hallen häromsistens blev jag stående stirrandes på hallmattan. Det är inte längre ett par jättestora skor, ett par mellanstora skor och två par små. Det är plötsligt ett par jättestora, två par mellanstora och ett litet par. Vad hände? Och det är inte “öh, tja”, utan mer “hej, hur har du haft det idag”. Och vadå skjorta i 170 centilong? När föddes formuleringar som “jag tycker du ska förklara för honom hur du känner (om dum hyresvärd)”? Och vem fan är Billabong?