Jag har ju redan tidigare utnämnt Willem till familjens stil-kung, och idag bekräftade han regeln igen.

Efter en hel del… ja, inte tjat direkt, men påstötningar från framförallt Sander så valde jag idag att låta killarna, under medling och övervakning av entusiastisk förälder, se sin första Bondfilm. Efter att först ha visat dem den riviga action/parcour-scenen i början av Casino Royal (som i övrigt är helt utesluten tills de fyllt väldigt mycket mer än nu) blev det Goldfinger, som jag är väl bekant med och som jag, trots dess höga åldersgräns, med untantag för tre korta scener uppfattar som tämligen “barnvänlig”. Våldet (från 1964) är rått men kortfattat, ovisuellt och inte särskilt skrämmande. De sexuella undertonerna är så subtila att de gick grabbarna mer eller mindre förbi (rolig reaktion på hångelscenen med flickan som senare dödas genom att målas med guld: pojkarna protesterade kraftigt mot det overkliga som “alltid händer på film”, att “bara lutar sig ram och kysser sig”.) Att sedan James Bond röker och dricker vodkatini det har jag inga problem med.

Så när vi kommer till scenen då Bond för första gången i filmen befinner sig i London och har ett pressat möte med M, utropar Willem plötsligt, ivrigt pekande:

– Det är såna där kläder jag vill ha! Det är snyggt!

Och pekfingret riktades då alltså mot Sean Connery i en supersnygg kostym. Den här: